tävlar
tävling igen
tävlar hos melba
Hungerspelen Del 1
Jag sitter i hanns knä, han som jag snart har levt med i halva mitt liv. Vi sitter framför brasan i mitt, inte så nya hus längre. Han lutar sej och gör sig redo att viska något. Jag lutar mig mot honom.
– 25 nästa.
Jag nickar som svar. Det är faktiskt sant. Jag fyller 25 imorgon. Tänk så fort tiden gått. Nyss var jag sexton och stod där inne på arenan och var den där lilla flickan som skulle se så snäll ut och inte visa någon rädsla. Jag undrar var den tjejen är idag. Det måste ha varit tack vare Cinna. Cinna, jag saknar verkligen honom.. jag har bara träffat han ett par gånger efter att jag var med i hungerspelen, bara när regimen kallat på mej osv. Men aldrig så där på riktigt.
Han pussar mig på kinden och ler. Jag besvarar genom att kura ihop mig i famnen hans.
– vad tänker du på? Frågar jag när jag inser hur allvarlig hans blick är. Det märks att han kämpar med att komma på något annat men inser att de bara skulle förvärrar saken.
– När du var och jagade idag kom president Snow hit.
Jag blir alldeles kall inombords, som om brasan, bara en meter ifrån oss slocknat och blivigt en till is. Jag försöker att säga någonting men det bästa jag kommer på är att hålla tyst. Han tittar mig i ögonen och jag vill inte tänka tillbaka på regimen. Jag, den lilla flickan som trotsade regimen genom att både jag och peeta tog de giftiga bären och stoppade i munnen så att vi båda skulle få överleva där inne på arenan. Men om en liten flicka kan trotsa regimen vad kan då alla andra distrikt göra? De kan t.ex. göra uppror och de skulle bli obalans i hela Phanem och regimen skulle döda alla mina anhöriga. Jag lyckas klämma fram ett svar. Ett ganska rejält svar. Ett svar som jag inte ens var beredd på själv.
– vad ville han?
– han ville att du och peeta skulle komma in på kethen i huvudstaden där de ska ta ett snack gällande att en del börjat göra uppror och trotsa regimen.
Jag viker ner min blick och bara stirrar in i den brasa som jag trott ha slocknat. Detta kommer vara slutet för mig. För om mina nära dör har jag ingenting att leva för.
– det är inte säkert att de kommer sluta så Katniss. Säger han och läggen armen på mitt knä som är avdomnat efter att jag suttit konstigt.
– vad ska jag göra Gale? Jag vet inte vad jag gör om du eller någon annan dör!..
